Endokrina systemet

Här kan du läsa om endokrina systemet och om förändringar eller sjukdomar i endokrina systemet

Introduktion

Det endokrina systemet deltar i styrningen och kontrollen av aktiviteter i kroppens olika celler och ansvarar också för att kroppens miljö hålls konstant dvs i jämnvikt (homeostas). Kommunikationen i det endokrina systemet utgörs genom frisättning av olika hormoner, dels till blodbanan och dels till vätskan mellan cellerna. Frisättningen av hormonerna stimuleras av olika förändringar från såväl kroppens inre miljö som den yttre omgivande miljön. Systemet är viktigt vid omedelbar anpassning vid förändrade krav såväl som för vår utveckling och mognad. 

Hormoner

Är substanser som kan frisättas i blodet eller i vätskan mellan cellerna (extracelluläravätska). Det finns en stor mängd olika hormoner t.ex. aldosteron, kortisol, insulin, noradrenalin, adrenalin, testosteron och östrogen. 

Transport av hormoner kan ske fritt i blodet, i vävnadsvätska eller bundna till speciella transportproteiner (som produceras i levern). Det är bara den fria andelen hormoner dvs den som transporteras via blod eller vävnadsvätskan som har effekt. 

Effekten av hormonerna uppkommer genom att hormonerna aktivera sina målceller. Det kan åstadkommas på två sätt. Genom direkt aktivering av cellens gener (ex. östrogen) eller genom att hormonet binder till en receptor på cellens utsida (ex. noradrenalin och adrenalin). Det startar en process inne i cellen via sekundära budbärare. Det kan leda till att vissa enzymer inne i cellen aktiveras eller att kalcium frisätts i cellen.

Endrokrina organ 

Organ som avsöndrar ett eller flera hormon som insöndras i blodet

Hypotalamus

Hypotalamus är ett område inne i hjärnan som har en viktig och överordnad  funktion i det endokrina systemet. Den kontrollerar b.la. att kroppens inre miljö inte rubbas och styr andra endokrina organ. Den styr och kontrollerar bland annat funktioner såsom hunger, törst, kroppstemperatur, dygnsrytm och mer långsiktiga kroppsfunktioner såsom psykisk utveckling, reproduktion och tillväxt. Via en stjälk (hyposfysstjälken) kommunicera hypotalamus med hypofysen. 

Hypofysen

Hypofysen finns inne i hjärnan under hypotalamus. Hypofysen insöndrar hormon som styr andra endokrina organ. Även om hypofysen inte är särskilt stor så kan stora förändringar ske i kroppen om den inte fungerar såsom rubbad vätskebalans, skrumpna binjurar, gonader (könskörtlar) och sköldkörtel. Hypofysstjälken består av två förbindelser, den främre delen (adenohypofysen) förbinder den främre delen av hypofysen och den andra (neurohypofysen) den bakre delen.  

Adenohypofysen står under kontroll av hypotalamus. Hypotalamus ger "order" till hypofysen genom att frisätta hormoner som endera kan ha stimulerande eller hämmande effekt. När hypofysen tagit emot ordern från hypotalamus så frisätter hypofysen sina hormonera. Adenohypofysen kan insöndra sex olika hormoner; GH (tillväxthormon), ACTH (adrenokortikotropt hormon), TSH (thyreoidastimulerande hormon), FSH (follikelstimulerande hormon), LTH (prolaktin), LH (luteiniserande hormon). 

Neurohypofysen producerar själv inget hormon utan de hormon som den frisätter är tillverkade i hypothalamus. Hormonerna löper från hypothalamus via nervfibrer i stjälken ner till neurohypofysen för lagring. Frisättningen sker genom komplexa reflexer i det centrala nervsystemet. Neurohypofysen insöndrar två hormoner; oxytocin och ADH (antidiuretiskt hormon). 

Sköldkörteln 

Thyreoidea

Finns på luftstrupen nedanför struphuvudet och består av två lober. Sköldkörteln producerar hormonerna T3 och T4 (tyroxin) som är uppbyggdna av jod. För att hormonerna ska kunna produceras behöver vi få i oss jod via födan. Ca 90% av insöndringen från sköldkörteln består av tyroxin (T4). I blod transporteras T4 bundet till speciella transportproteiner, bara en liten del är fritt. Sjunker nivån av fritt T4 lossnar det bundna från transportproteinerna. Sköldkörtelhormoner har många effekter och påverkar alla celltyper. De medverkar bl.a. i cellernas energiomsättning. De ökar antalet mitokondrier inne i cellerna och gör dess mer aktiva. De stimulerar också tillverkning av fler receptorer för adrenalin och noradrenalin i det sympatiska nervsystemet. Ett annat hormon som sköldkörteln producerar är kalcitonin som är viktigt för kalciumregleringen. 

Bisköldkörtlarna är fyra små körtlar som sitter på baksidan av sköldkörteln. De insöndrar hormonet PTH (parthyreoideahormon) som reglerar kroppens omsättning av kalcium och fosfat. I bisköldkörtlarna registreras blodets nivå av kalcium, sjunker nivån frisätts mer PTH till blodet. Stiger nivån istället så sker en hämmning av PTH-insöndringen. Hormonet aktiverar skelettets osteoklaster. Osteoklaster kan bryta ner benvävnad och frigöra kalcium och fosfat till blodet. PTH ökar också tarmens förmåga att absorbera kalcium från födan. Även njurarnas reabsorption av kalcium ökar. 

Binjurarna

Är två endokrina körtlar som sitter på toppen av vardera njure. Binjurarna består av bark och märg. Det yttersta skiktet, binjurebarken (cortex) är gulaktig i sin färg pga att stor mängd kolesterol finns lagrad i dess celler. Kolesterolet är en byggsten i tillverkningen av hormoner.  Binjuremärgen (medulla) är uppbyggd av nervvävnad och utgör endast 10% av binjuren. 

Binjurebarken producerar tre olika typer av steroidhormoner; androgener (omvandlas i målcellerna till testostron och östrogen), aldosteron (medverkar i kroppens vatten- och elektrolysbalans; stimulerar njurarna att spara mer natrium och vatten) och kortisol (påverkar i princip alla celler; är bl.a. antiinflammatoriskt i höga doser genom att hämma syntesen av prostaglandiner, fungerar antiallergiskt genom att hämma antikroppsproduktionen). 

Binjuremärgen (ingår i sympatiska nervssystemet) och producerar två hormoner; noradrenalin och adrenalin. Hormonerna ger kroppen ökad möjlighet att hantera fysisk och psykisk stress. De ger bl.a. förhöjt blodtryck, ökad koncentration av glukos i blodet, vidgning av bronkerna, förhöjd vakenhet, ökat blod till skelettmuskulaturen och ökad frekvens och kontraktionskraft hos hjärtmuskeln (ger ökad hjärtminutvolym). 

Bukspottkörteln

Pancreas

Finns djupt inne i buken under magsäcken och är en körtel med både exokrin och endokrin funktion. Exokrina delen producerar bukspott som frisätts i tunntarmen. Endokrina delen består av små öar av specialiserade celler (Lagerhansska celler), som är spridda runt om i hela körteln. Ca 1/4 av dessa celler producerar glukagon (antigonist till insulin dvs motståndare; glukagon frisätts vid låga nivåer glukos i blodet och har till uppgift att höja blodets glukosnivå) och resterande celler, 3/4 producerar insulin (som stimulerar glukosintag i cellerna, stimulering av celler till ökat upptag av aminosyror, ökad bildning och lagring av glukogen, hämmning av frisättningen av fria fettsyror från fettvävnad). Det finns även andra celler som frisätter hormon, men deras effekter är okända. 

Tallkottkörteln 

Finns i hjärnan och frisätter ett antal hormoner vars effekter till stor del är okända. Det hormon som vi har mest kunskap om är melatonin som har stor betydelse för kroppens biologiska rytmer (bl.a. dygnsrytm, menstruationscykel). När ljus når ögats näthinna så signalerar körteln graden ljus, så att produktionen av melatonin kan hämmas när det är ljust och frisättas när det är mörkt. Ökade nivåer av melatonin i blodet ökar upplevelsen av sömnighet. 

Källa:

• Den här sidan saknar källhänvisning. 

Sidan senast uppdaterad: 2023-03-17