Immunsystemet

Här kan du läsa om immunsystemet

Introduktion

Immunsystemet, immunförsvaret finns i kroppens samtliga vävnader och organ. Deras uppgift är att skydda och försvara kroppen mot allt som uppfattas som kroppsfrämmande och skadligt.

Immunsystemet består av två delar; ospecifika försvarsmekanismer och specifika försvarsmekanismer.

Ospecifika försvarsmekanismer

Är medfött och utgörs av en yttre och en inre nivå

Den yttre nivån består av hud och slemhinnor och utgör på så vis ett första skydd, en barriär mot omgivningen.

Huden utgör en mekanisk skyddsbarriär. Hudytan består av flertalet olika bakterier, vissa är sjukdomsframkallande (patogena) och andra är inte. De bakterier som inte orsakar sjukdom ingår i vår huds normalflora. Den är viktig eftersom den förhindrar patogena bakterier att ta över och infektera huden. Normalfloran tar plats och konkurrerar ut de farliga bakterierna genom att använda näringsämnena.

Slemhinnorna (som bekläder kroppens hålrum) utgör också en första barriär mot vår omgivning. Slemhinnan i näsan, svalet, andningsvägarna, mag-och tarmkanalen samt i urinvägarna är beklädda med epitelceller. Dessa celler bildar slem på slemhinnans yta som skyddar genom att fånga upp bl.a. bakterier och molekyler. Slemmet i våra andningsvägar transporteras uppåt och avlägsnas via mun eller matstrupen (och sedan ner till matspjälkningssystemet). I urinvägarna sköljs mikrober bort via miktion dvs när vi urinerar. Slemhinnan innehåller också en normalflora som är viktig för att upprätthålla en balans mellan goda och onda (patogena) bakterier.

Den inre nivån består av olika ämnen och celler som bryter ner kroppsfrämmande ämnen som tagit sig igenom den yttre skyddsbarriären.

Kemiskt försvar kan t.ex åstadkommas genom att sänka pH värdet i en kroppsvätska. I t.ex. magsäcken, njurarna och reproduktionsorganen så är pH värdet lägre än normalt. Saltsyran i magsaften är mycket låg, ca pH 2 och skapar därför en miljö som är svår för de flesta virus och bakterier att överleva i. Även urin och det sekret som bildas i vagina har lågt pH, ca 5. Hudytan producerar talg som bryts ner av normalfloran och på så vis sänker hudens pH (försvårar tillväxt av bakterier). Svett, saliv och tårvätska innehåller specifika enzymer som bryter ner cellväggen hos vissa bakterier.

Immunförsvarssceller ingår också i det ospecifika försvaret och utgörs av vita blodkroppar, leukocyter t.ex. neutrofila granulocyter (utför fagocytos dvs cellätande och utsöndrar cytokiner; ofta i hud och slemhinnor), makrofager (utför också fagocytos och utsöndrar cytokiner vid skada eller infekterad vävnad), NK-celler (kallas för mördarceller och är en form av lymfocyt som attackerar celler som blivit infekterade eller som utvecklat cancer. Vid förändringar av cellytor går de till dödlig attack genom att frisätta perforiner). Mastceller (finns i bindväv och slemhinnor och släpper ut histamin och lockar makrofager till den vävnad som är angripen. Histamin ger upphov till klåda). Dendritiska celler (finns i epitelvävnad och tar upp och bryter ner främmande ämnen. De vandrar också över till lymfsystemet där de presenterar ämnet för T-lymfocyterna som i sin tur aktiverar det specifika försvaret).

Komplementsystemet består av komplementproteiner och är ett stort antal olika proteiner som cirkulerar i blodet (plasmaproteiner). Många komplementproteiner bildas i levern. Vissa komplementproteiner sticker hål på bakteriernas väggar. Vatten flödar då in i bakterien som sväller och slutligen sprängs. Andra komplementproteiner märker ut bakterierna och lockar fagocyterande celler till det infekterade området.

Interferoner är en typ av komplementprotein som frisätts från andra immunförsvarsceller och från virusinfekterade celler. Immunförsvarsceller frisätter olika typer av inferoner som stimulerar aktiviteten hos NK-celler (mördarcellerna). Virusinfekterade celler frisätter inferoner så att virusförökning motverkas i de celler som inte drabbats av virusinfektion.

Akutfasprotein är ytterligare en typ av komplementsprotein. Cytokiner som frisätts av celler i immunförsvaret stimulerar levern att tillverka akutfasproteiner. Exempel på akutfasprotein är CRP (C-reaktivt protein), orosomucoid och fribinogen. Vissa akutfasproteiner ökar dramatiskt vid infektion eller inflammation såsom t.ex. CRP som kan bli tusen gånger högre än normalt inom ett par dygn vid allvarliga infektioner.

Specifika försvarsmekanismer

Är förvärvat och aktiveras långsammare än det ospecifika immunförsvaret men har i gengäld ett minne för patogener som det tidigare konfronterats med. Det specifika immunförsvaret känner alltså igen en inkräktare som kommer in i kroppen ytterligare en gång. Andra gången ger det specifika immunförsvaret ofta ett mer kraftfullt och effektivt svar. Det specifika försvaret täcker upp för de delar av kroppens försvar som inte tillgodoses av det ospecifika försvaret. Det finns t.ex. mikroorganismer som döljer sina ytstrukturer (antigen) och på så vis lurar det ospecifika försvaret, men det går inte på det specifika försvaret. I det specifika försvaret ingår T-lymfocyter och B-lymfocyter.

Antigen är ett kroppsfrämmande ämne som ger upphov till en immunologisk respons. Ofta är det mikroorganismer men det kan också innefatta proteiner i födoämnen som ger upphov till allergiska reaktioner. De flesta mikroorganismer har specifika strukturer på sin yta så kallat antigen. Dessa strukturer uppfattas som främmande av kroppens immunförsvar som då aktiverar det specifika immunförsvaret. Antigener består ofta av proteiner eller sockerarter. Våran kropps celler och vävnader har också antigener på sin yta t.ex. så har våra röda blodkroppar antigen A och/eller antigen B i sitt cellmembran (det vi benämner som blodgrupp). Om fel typ av röda blodkroppar tillförs en person kan dennes immunförsvar uppfatta dessa som främmande och börjar då angripa de så att de går sönder. Samma gäller vid organtransplantationer, det är viktigt att organet till den mottagande individen blir accepterat av dennes immunförsvar. Sen finns det autoimmuna reaktioner som innebär att immunförsvaret uppfattar sina egna celler som främmande och startar då en serie av reaktioner som leder till olika grad av vävnadsskador. Om ett antigen tar sig in i kroppens vävnader så tas det om hand av vävnadsbundna makrofager. De transporterar sedan t.ex. en del av bakterien från infektionsplatsen till närmsta lymfknuta. I lymfknutan presenteras antigenet för T-lymfocyter.

Antikroppar, kallas också för immunglobuliner, Ig och är Y-formade proteiner som cirkulerar i kroppen. De har till uppgift att upptäcka och identifiera främmande substanser (antigener) som t.ex. virus och bakterier. Hos friska indivder utgör Ig ca 20% av blodets plasmaproteiner. Immunglobuliner delas in i fem huvudklasser; IgG (gammaglobulin, är den mest förekommande Ig hos vuxna), IgA (finns bl.a. i slemhinnor och bröstmjölk), IgE (finns i luftvägarna och mag- och tarmkanalen slemhinnor och i huden och förmedlar allergiska reaktioner och triggar bl.a. frisättningen av histamin som ger svullnad, rodnad och klåda), IgM och IgD.

När antikroppen binder till ett antigen som t.ex. en bakterie eller ett virus så flaggar antikroppen till andra aktörer i immunförsvaret att det är ett ämne som måste förstöras. Antikroppen hindrar också inkräktarens funktion t.ex. ett virus från att ta sig in i målceller.

Det lymfatiska systemet

Transporterar vätska och proteiner tillbaka till blodomloppet samt sköter om borttransporten av mikroorganismer från vävnaden. Lymfsystemet börjar med ett stort nätverk av lymfkapillärer, som har väldigt tunna väggar som möjliggör för bakterier och virus att passera igenom. Längs med lymfkärlen finns lymfknutor som lymfvätskan passerar under sin färd från lymfkapillärerna till huvudkärlen. Lymfknutorna skyddar kroppen genom att avlägsna mikroorganismer och producera lymfocyter. På vissa ställen i kroppen finns större anhopningar av lymfknutor t.ex. på halsen, i armhålor och ljumskar.

I lymfknutorna finns makrofager som fagocyterar och bryter ner bakterier, virus, tumörcller och andra främmande ämnen som transporteras i lymfvätskan. Lymfknutorna innehåller också T- och B-lymfocyter som reagerar på främmande ämnen i lymfvätskan. Vid pågående infektion och vid vissa cancerformer kan lymfknutorna svullna upp.

Flödet genom lymfknutan går långsamt eftersom det är fler tillförande kärl än avgående. Det ger makrofagerna och T- samt B-lymfocterna gott om tid att utföra sitt arbete.

Källa:

Den här sidan saknar källhänvisning.

Sidan senast uppdaterad: 2023-03-17