Nervsystemet

Här kan du läsa om nervsystemet och om förändringar eller sjukdomar i nervsystemet

Introduktion

Nervsystemet är vår kropps kommunikationssystem. Den skickar ut kommandon till kroppen och tar emot information från vår omgivande miljö såväl som vår kropps inre miljö. Informationen bearbetas sedan, tolkas och integreras. Viss information når vårt medvetande medan den mesta informationen används till vårt omedvetna för kroppens olika funktioner. Kommunikationen i nervsystemet sker genom kemiska signalsubstanser som ger upphov till elektriska impulser som löper genom nervsystemets olika delar.

Nervsystemet kontrollerar bl.a. skelettmuskulaturen, medverkar i regleringen av hjärtmuskulaturen och den glatta muskulaturen som styr olika körtlar. Vår intelligens, motivation och inlärning samt våra känslor härrör från nervsystemet.

Vi delar in nervsystemet i två delar; det centrala nervsystemet och vårt perifera nervsystem. Det centrala nervsystemet består utav hjärna och ryggmärgen. Det perifera nervsystemet består istället utav de nerver, våra spinalnerver (nerver som går parvis i ryggmärgen) och våra kranialnerver (går från hjärnstammen).

Nervvävnad

Är uppbyggd av stödjeceller (gliaceller) och nervceller. Stödjecellerna (gliacellerna) skyddar och stödjer nervcellerna medan nervcellerna förmedlar och kommunicerar information genom nervimpulser.

Det finns olika typer av gliaceller där en av typerna kallas för astrocyter och har till uppgift, förutom att stödja, även att skydda, reparera och reglera miljön kring nervcellen.

Nervceller, neuron kan skapa, ta emot och leda elektrisk ström (elektriska impulser). Det finns olika typer av nervceller. De har gemensam struktur; de har en cellkropp med cellkärna. Cellkroppen är nervcellens metabola centrum där flera viktiga substanser tillverkas. från cellkroppen går det ut korta utskott (dendriter) ofta flera stycken och ett långt utskott (axon). Dendriterna tar emot signaler från andra nervceller och leder de till cellkroppen, signalerna kan ha en hämmande eller stimulerande effekt. Axonet utgår istället från cellkroppen och förmedlar signaler till andra nervceller, körtlar och muskulatur. Axon kan vara långa. Ett axon slutar i nervändsslutet dvs i axonterminalen. Vissa axon är bekädda av et fettrikt skyddande hölje (myelin) som gör att nervimpulserna löper fram snabbare. Axon innehåller också små blåsor innehållande signalsubstanser. Nervcellen innehåller alla de vanligaste organellerna och cellmembranet är rikt på jonkanaler. Överföringsstället mellan två nervceller kallas för synaps och det är där som nervcellerna kommunicerar med varandra med hjälp av signalsubstanser (transmittorsubstanster).

Det centrala nervsystemet (CNS)

Består av storhjärnan, hjärnstammen, lillhjärnan och ryggmärgen.

Storhjärnan (cerebrum) är den största delen av hjärnan och består av två hemisfärer, höger och vänster. Den spelar en avgörande roll i att styra medvetandet, kognitionen, minnet, rörelserna och sensoriska uppfattningen. Storhjärnan är också ansvarig för att bearbeta och tolka sinnesintryck och innehåller olika områden som är specialiserade på olika funktioner, till exempel syn, hörsel och tal.

Hjärnstammen är den del av hjärnan som ansluter storhjärnan till ryggmärgen. Den består av tre huvudsakliga delar: mitthjärnan (mesencephalon), hjärnbryggan (pons) och förlängda märgen (medulla oblongata). Hjärnstammen är involverad i att kontrollera vitala funktioner som andning, hjärtslag och blodtryck. Dessutom fungerar den som en ledningsväg för att överföra sensorisk information mellan kroppen och hjärnan.

Lillhjärnan (cerebellum) ligger bakom storhjärnan och är ansvarig för att koordinera och reglera frivilliga muskelrörelser, balans och kroppsställning. Den hjälper också till att kontrollera precisionen och smidigheten hos våra rörelser. Lillhjärnan bearbetar och integrerar information från olika delar av kroppen och samverkar med andra delar av CNS för att säkerställa korrekt motorisk funktion.

Ryggmärgen (medulla spinalis) är en lång och smal struktur som sträcker sig från hjärnstammen och går ner genom ryggraden. Den fungerar som en kommunikationsväg mellan hjärnan och resten av kroppen. Ryggmärgen transporterar sensorisk information från kroppens olika delar till hjärnan och skickar motoriska signaler från hjärnan till musklerna och organen. Den är också involverad i reflexbågar, där den kan generera snabba och ofrivilliga reaktioner på olika stimuli utan att involvera hjärnan.

Det perifera nervsystemet (PNS)

Består av 31 par spinalnerver och 12 par kranialnerver.

Det perifera nervsystemet (PNS) är en del av det övergripande nervsystemet och består av nervstrukturer utanför hjärnan och ryggmärgen. Det fungerar som en kommunikationsväg som förbinder det centrala nervsystemet (CNS) med resten av kroppen, inklusive muskler, organ och extremiteter.

PNS kan delas in i två huvudsakliga delar: sensoriskt PNS och motoriskt PNS.

Sensoriskt PNS är ansvarigt för att överföra sensorisk information från kroppen till CNS. Detta inkluderar uppfattning av olika sinnesintryck såsom syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Nervändar, kända som sensoriska receptorer, registrerar stimuli från omgivningen eller kroppens interna miljö och överför signaler genom sensoriska nerver till CNS för bearbetning och tolkning.

Motoriskt PNS är ansvarigt för att förmedla motoriska signaler från CNS till kroppens muskler och organ. Det möjliggör kontroll och utförande av muskelrörelser och kroppsfunktioner. Motoriska nerver, som sträcker sig från CNS, transporterar nervsignaler till målorgan och muskler och initierar olika motoriska svar.

Det motoriska PNS kan i sin tur delas in i två huvudsakliga delar:

Viljemässig del (somatiska nervsystemet) är kopplat till frivilliga muskelrörelser. Det möjliggör vår förmåga att medvetet styra våra muskler för att utföra specifika uppgifter eller rörelser, som att gå, äta eller skriva.

Icke-viljemässig del (autonoma nervsystemet) är ansvarigt för att reglera kroppens inre funktioner utan medveten kontroll. Det kontrollerar automatiska processer som hjärtfrekvens, andning, matsmältning, temperaturreglering och hormonell balans. Det autonoma nervsystemet kan vidare delas in i två grenar: det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet, som samverkar för att balansera kroppens funktioner beroende på situationen.

Sinnen

Sinnen samverkar för att ge oss en mångsidig uppfattning om vår omvärld och vår egen kropp. De är avgörande för vår interaktion och anpassning till vår omgivning och hjälper oss att uppfatta och förstå världen omkring oss.

Synsinnet (syn) gör det möjligt för oss att uppfatta och tolka visuell information från omgivningen. Ögonen fångar upp ljus och omvandlar det till nervsignaler som sedan skickas till hjärnan. Hjärnan bearbetar dessa signaler och ger oss förmågan att se färger, former, avstånd och rörelse.

Hörselsinnet (hörsel) möjliggör uppfattning av ljud och ljudvågor i omgivningen. Öronen fångar upp ljudvågor och omvandlar dem till nervsignaler som sedan skickas till hjärnan. Hjärnan bearbetar dessa signaler och ger oss förmågan att höra och tolka ljud, inklusive tonhöjd, volym och riktning av ljudkällan.

Luktsinnet (lukt) gör det möjligt för oss att uppfatta och skilja dofter från vår omgivning. Luktmolekyler i luften fångas upp av receptorer i näsan och omvandlas till nervsignaler som sedan skickas till hjärnan. Hjärnan bearbetar dessa signaler och ger oss förmågan att identifiera och tolka olika dofter.

Smaksinnet (smak) gör det möjligt för oss att uppfatta och skilja smaker av olika livsmedel och substanser. Smaklökar på tungan och i munnen registrerar olika smakämnen (sött, salt, surt, beskt och umami) och skickar nervsignaler till hjärnan. Hjärnan bearbetar dessa signaler och ger oss förmågan att känna smak och njuta av mat och dryck.

Känselsinnet (taktilt sinne) gör det möjligt för oss att uppfatta beröring, tryck, temperatur och smärta. Detta sinne är fördelat över hela kroppen och är kopplat till sensoriska receptorer i huden och andra vävnader. Nervsignaler från dessa receptorer skickas till hjärnan, som tolkar och bearbetar informationen för att ge oss en uppfattning om vår omgivning och vår kropp i förhållande till den.

Källa:

Den här sidan saknar källhänvisning.

Sidan senast uppdaterad: 2023-03-17