Regler

Här kan du läsa om regler

Introduktion

I Sverige gäller rättsstatsprincipen. Det innebär bland annat att samhället styrs av regler som är beslutade och kända. Svenska bindande regler finns i författningar som kallas lagar, förordningar och föreskrifter. Det finns dessutom två typer av lagar: grundlag och lag.

Riksdagen är det högsta lagstiftande organet, men även regeringen och myndigheter som t.ex. Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen, kan besluta om bindande regler.

Alla regler hänger ihop på ett förutbestämt sätt, oftast hierarkiskt men också parallellt. En grundregel är att bindande regler alltid gäller före andra regler. Detta gäller oavsett om det är svenska eller internationella regler.

I Sverige förhåller sig de bindande regler på ett förutbestämt sätt, något vi kallar för regelhierarki. Överst i hierarkin ligger grundlag och följs sedan i fallande ordning av lag, förordning och myndighetsföreskrifter.  

1. Grundlag 
2. Lag 
3. Förordning 
4. Myndighetsföreskrift. 

Europeiska unionens bindande regler har alltid företräde framför ett medlemslands bindande regler.

Exempel på bindande regler: Europeiska unionens förordningar och direktiv, samt svenska lagar, förordningar och föreskrifter. 

Exempel på icke-bindande regler: Uppförandekoder, branschöverenskommelser och standarder. 

Grundlag

Riksdagen fattar beslut om grundlagar efter förslag från regeringen. Förslagen hanteras i riksdagens utskott som lämnar förslag till beslut. För grundlag krävs två beslut i riksdagen med ett riksdagsval mellan. Riksdagens 349 ledamöter beslutar genom att var och en röstar (för, emot eller avstår) vid en omröstning i kammaren. 

Grundlagarna utgör grunden för all svensk lagstiftning. Grundlagarna syftar bland annat till att säkerställa demokratin och att Sverige ska förbli en rättsstat. Exempelvis innehåller regeringsformen regler om hur landet styrs, hur riksdag och regering utses och arbetar samt medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. I regeringsformen regleras också bland annat fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Inga lagar eller andra författningar får strida mot grundlagarna

Sveriges fyra grundlagar är: 

• Regeringsformen, 
• Successionsordningen, 
• Tryckfrihetsförordningen och 
• Yttrandefrihetsgrundlagen.

Lagar

Det är riksdagen som fattar beslut lagar, vanligtvis efter förslag från regeringen. Förslagen hanteras i riksdagens utskott lämnar förslag till beslut. Riksdagens 349 ledamöter beslutar genom att var och en röstar (för, emot eller avstår) vid en omröstning i kammaren.

I en av grundlagarna (regeringsformen) anges vilka regler som måste beslutas av riksdagen. Det gäller bland annat regler om människors personliga och ekonomiska förhållanden, regler om skyldigheter och inskränkningar för människor, om kommuners organisation och verksamhetsformer. 

Socialtjänstlagen (SoL) - (2001:453)

Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras (3 kap. 3§ SoL). Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd (5 kap. 5§ andra stycket SoL). Den som själv inte kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning eller för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1§ 1 st SoL). Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska också utformas så att det stärker dennes möjligheter att leva ett självständigt liv (4 kap. 1§ 4st SoL). 

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) - (2017:30)

Kommunen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som efter beslut av kommunen bor i en sådan boendeform som avses i 5 kap. 5§ SoL (12 kap. 1§ HSL). Kommunen bedriver därför hälso- och sjukvårdsverksamhet och räknas därmed som vårdgivare (2 kap. 3§ HSL). Den hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär bl.a. att vården ska vara av god kvalitet och med en god hygienisk standard (5 kap. 1§ HSL). I verksamheten ska det också finnas personal, de lokaler och sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges (5 kap. 2§ HSL). I förarbetena till lagen (prop. 2005/06:50) konstaterades det att vårdgivaren måste vidta alla åtgärder som behövs för att uppnå en god hygienisk standard.

Patientsäkerhetslagen (PSL) - (2010:659)

Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) upprätthålls (3 kap. 1§ PSL). Vidare ska vårdgivaren enligt 3 kap. 2§ PSL vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. För åtgärder som inte kan vidtas omedelbart ska en tidsplan upprättas.

Förordningar

Regeringen fattar beslut om förordningar efter beredning i Regeringskansliet. Som huvudregel fattar regeringen sina beslut vid ett regeringssammanträde.

Föreskrifter & Allmänna råd

Myndigheter beslutar bindande regler i form av myndighetsföreskrifter 

Föreskrifter reglerar oftast en situation, ett område eller en verksamhet av mer konkret och detaljerad karaktär. Myndigheter tar också fram allmänna råd. Dessa är inte bindande, utan rekommendationer för att regelanvändaren ska förstå hur han eller hon bör agera. En myndighets föreskrifter får inte strida mot grundlagar, lagar eller förordningar. 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete - (SOSFS 2011:9)

Enligt 3 kap. 1§ (SOSFS 2011:9) ska vårdgivaren ansvara för att det finns ett ledningssystem för verksamheten. Ledningssystemet ska användas för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Enligt 3 kap. 2§ ska vårdgivaren med stöd av ledningssystemet planera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra verksamheten. Enligt 5 kap. 1§ ska vårdgivaren som bedriver socialtjänst fortlöpande bedöma om det finns risk för att händelser skulle kunna inträffa som kan medföra brister i verksamhetens kvalitet. För varje sådan händelse ska vårdgivaren uppskatta sannolikheten för att händelsen inträffar och bedöma vilka negativa konsekvenser som skulle kunna bli följden av händelsen. Enligt 5 kap. 2§ ska vårdgivaren utöva egenkontroll och den ska göras med den frekvens och i den omfattning som krävs för att vårdgivaren ska kunna säkra verksamhetens kvalitet.  

Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien inom vård och omsorg - (SOSFS 2015:10)

Enligt 1§ (SOSFS 2015:10) gäller föreskrifterna om basal hygien i verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och enligt 2§ även verksamhet som omfattas av SoL (2001:453) vid genomförande av insatser som beviljats efter beslut enligt 4 kap. 1 eller 2 § om insatsen avser hemtjänst i ordinärt boende eller sådant boende som avses i 5 kap. 5§ SoL. I 5§ (SOSFS 2015:10) stadgas det att den som är yrkesmässigt verksam eller under utbildning enligt 1§ eller 2§ i situationer där det finns risk för överföring av smittämnen ska iaktta de hygienkrav som stadgas i 5§ a-e.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om smittförebyggande i vissa verksamheter enligt SoL och LSS - (HSLF-FS 2022:44)

Enligt 1 § (HSLF-FS 2022:44) ska föreskrifterna tillämpas av den som bedriver verksamhet i form av sådant boende som avses i 5 kap. 5§ anda stycket SoL. Enligt 3§ (HSLF-FS 2022:44) ska den som bedriver verksamhet enligt 1§ fastställa rutiner för att förebygga och förhindra smitta och smittspridning i verksamheten. Enligt 5§ ska den som bedriver verksamhet som en del av det fortlöpande arbetet med riskanalyser enligt 5 kap. 1§ (SOSFS 2011:9) bedöma 1. vilka risker för smitta och smittspridning som finns i verksamheten, och 2. vilka åtgärder som behöver vidtas för att förhindra smitta och smittspridning i verksamheten. Enligt 6§ ska den som bedriver verksamheten erbjuda personalen som genomför insatserna utbildning i 1. att förebygga och förhindra smitta och smittspridning i verksamheten, och 2. basal hygien med utgångspunkt från Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg.

Standarder

En standard tas vanligtvis fram av standardiseringsinstitut, ofta tillsammans med relevanta aktörer inom olika branscher och sektorer.  

Standarder är regler som normalt inte är bindande. Det handlar ofta om att formalisera en gemensam ambition eller intention. Reglerna innehåller bland annat det som parterna kommit överens om, det som ska uppnås och på vilket sätt det bör ske. Reglerna kan vara av generell karaktär eller specifika och detaljerade. Bindande regler har alltid företräde. Det innebär att regler som inte är bindande alltid måste tas fram med utgångspunkt i bindande regler för den aktuella frågan, området eller verksamheten.

Standarder finns på olika områden. Bakgrunden till standarder är oftast att ett antal aktörer tillsammans har kommit överens om gemensamma lösningar på återkommande problem. En standard tas vanligtvis fram av standardiseringsinstitut, ofta tillsammans med relevanta aktörer inom olika branscher och sektorer. Det finns både nationella och internationella standarder. Att använda standarder är frivilligt. Ibland förekommer dock krav på en viss standard i bindande regler, till exempel vid olika typer av certifiering eller för att verifiera reglerade processer.

SVENSK STANDARD SS 8760014 :2017 

Denna standard avser rengöring och städning av lokaler och inventarier inom hälso- och sjukvård för att minska smittspridning.

SVENSK STANDARD SS 872500:2015

Denna standard är främst för att underlätta äldre personers inflytande över innehåll i och utformning av tjänsterna de har behov av.

Sidan senast uppdaterad: 2022-03-06